magnusfoto

Värmen håller i sig. Solen förvandlar lägenheten till en bastu med sina obarmhärtiga strålar. Försöker tvätta men det går sådär. Kvällen slutar i badrummet där jag kopierar lite bilder. Mer jobb än vad man kan tro.
Imorgon är det kurs på jobbet hela dagen, kan inte påstå att jag är speciellt lyrisk inför det. Men nånting ska man fördriva tiden med.

Det är högsommar. Den fyller mitt hjärta till bristningsgränsen. Från den böljande värmen om dagarna till den svala brisen på kvällen. Det är lätt att bli poetisk nu då allting runt omkring en är så vackert. Till och med jobbet går som en dans. Bästa tiden på året är nu. Vad man än tycker sen, det spelar ingen roll.
Tror ni mig inte finns svaret i bilderna nedan.

Sitter på min balkong och lyssnar på motorbrum och fåglar som skriker. Ibland nås jag av ljudet från när bommarna går ned och ett tåg passerar. Från balkongen nedanför hör jag någon som knarrar i en korgstol och prasslet från en tidning. Det är svalt i luften, solen börjar försvinna ned snabbare nu.

Dagen efter, mörbultad efter spelning, beger vi oss iväg på... hästtävling! Återkommer med bilder på det eventet, som de så snajdigt heter på engelska.

Dagen efter studentfirandet vid kasttjärnsparken. Nu ligger alla studenter med
posttraumatisktstudentsyndrom.

Kollade nyss på trashcan dan på trägårn nyss då han spelade ovan nämnda låt. Det gick ett rus igenom kroppen och kvällen kändes lugnare, själen blev lugn. Moscow spelade innan och ja måste säga att de var en riktig urladdning, med en del roliga studenter längst framme vid scenen. Larssa ägde på trummorna. Sen blev det dags att lämna över kvällen och natten bli till studenterna och vi färdades hem genom den halvljumna försommarnatten.
Kom hem och myser med annso i detta nu och nu ska vi gå och lägga oss.

Ta det här med band, hur svårt är det inte att styra ett flertal viljor och åsikter mot ett och samma mål? Som ytterligare svårighet så ändras alla viljor och åsikter över tiden, allting är variabelt beroende på allas sinnestämning, skeende i livet osv. Därför är det bra att bo i en sådan stad som Ludvika. Där växer musiker på träd, och där en faller i träda tar nästa vid osv. Nu kanske vi inte ska vara så drastiska, utan fördelen jag vill belysa är att det går att hålla ett band flytande genom att kontinuerligt ha många musikerkontakter. Då blir risken för inställda spelningar minimal och tröskverket, som i det här fallet får representera bandet, kan köra vidare och så fler åkrar/spelningar.
Kan inte vara med de två spelningar med The vales i närtid och det känns hårt, nästan lite gråtfärdigt. Men tack vare att vi har så många musiker i bandet osv, så går det att genomföra spelningarna ändå, och bandet lever vidare. The show must go on liksom.




Två duktiga musiker ovan!

Cyklade till mor och far, en sväng på 12 km totalt. Nu är jag helt slut i kropp och själ. Blev lite bilder tagna. När jag begav mig hemåt, befann sig solen lågt och spred sitt varma ljus varvid jag blev helt till mig och knäppte kort på kort.













På återseende!

Läste nyss denna fantastiska bok, som handlar om människorna som levde i Stockholm under 1800-talets slut. Mitt i den mörka industrialismens svarta sotrök och buller finns det inte mycket plats för glädje eller hopp. Arbetsdagarna är 12 timmar minimum, medellivslängden bortåt de 40. För de som har tur. I alla fall om man heter Emilie, är arbetarklass och kvinna. Då befinner man sig längst ned i näringskedjan utan större rättigheter eller möjlighet att leva drägligt.

Det är just Emelie, från hennes barnaår till vuxen som beskrivs och alla människor i hennes närhet. De dör titt som tätt, av sjukdom eller näringsbrist, spelar ingen roll. Mycket hopp ges inte, men det finns och kan dyka upp då och då i form av en sjal i födelsedagspresent på 8-årsdagen eller lyckan av att känna ansvarsfullhet och skyddande mot de svagare. Klassfrågorna brinner i Stockholm, arbetarna försöker desperat få till stånd ett försvar mot de övergrepp som ovillkorligen sker mot dem, men som verkar hopplöst.

Som läsare slängs man mellan hopp och förtvivlan, ska de klara en dag till, eller är det äntligen dags för den sista härliga vilan, som de själva utrycker den? Det är en tung bok känslomässigt, men samtidigt väldigt bra. Den historiska beskrivningen är alltför realistisk men ger berättelsen den nerv och tyngd som behövs. Den handlar om flera personer, även de som har det bättre ställt Som August, en adopterad fattigunge som tagits under en välbärgad familjs vingar med förhoppningen att han en dag ska ta över deras bostadsföretag. Den handlar om Olof, som viger sitt liv till konsten genom att måla tavlor som beskriver den arbetstyngda vardagen. Olof är född med en kronisk lungsjukdom, villket inte framgår direkt i texten, bara det att han är svag och hostar hela tiden, alltid vetandes att han ska dö ung. Olofs levnadsöde är det som griper tag mest, en slags Jack Kerouac mitt i industialismens fotspår där varje dag är till för att levas till det maximala.

Denna bok är ej utan humor för även om det kan verka så! Dock är den extremt subtil och mest rolig är den kanske för att personer var på ett helt annat sätt än idag. Kanske inte så olika oss egentligen, men tanken på att det är 100 år sedan berättelsen utspelar sig är svindlande.

Om dessa personer och flera till handlar denna bok om och naturligtvis har den en uppföljare som tar oss igenom sekelskiftet och in i 1900-talet. Faktum är att Per Anders Fogelström skrev en hel rada med böcker om just invånarna i Stockholm, men det är just Barn av sin stad som jag började att läsa.

Tänkte ta itu med nästa bok i serien nu...

 

 

.. eller i alla fall en måndag. Dagen innan löning förresten.

Spelningen gick bra. Kom fram en grabb efteråt och sa att han gillade mina solon, speciellt då de låg inom de "pentatoniska skalorna och inte så mycket dorianska" som han utryckte det. Håller med.

Såg just banandokumentären på svtplay. Vem behöver reklamkanaler när det finns statlig television? Gillar dokumentärer av "david och goliath"-karaktär där david slår från underläge, i dokumentärens fall sydamerikanska bönder mot de stora elaka Dole.. stenen från slangbellan rätt i pannan, såja! Vissa gillar inte såna här dox, säger att de blir å må dåligt.. ja sanningen gör ont ibland.

I övrigt lagade jag till en omelett som inte kvalade in här. Tog en massa bilder, men den smakade bättre än den såg ut.

Måste skärpa mig och skriva en text om modebloggar.

Då var man 27 bast. Igår runt åttatiden på morgonen så var det 27 års sedan man föddes. 80-talet.  Just 27 känns ruskigt gammalt jämfört med 25 som är den ultimata åldern. Kommer tänka på alla stora artister som dog vid 27 års ålder. Hendrix, Janis Joplin, Kurt Cobain.. Hoppas jag inte slutar på samma sätt. Inte särskilt troligt som tur är.

Igår var det kalas. Tårta och sötebröd med familjen hemma i lägenheten. Jag och Annso städade och fixade som tokar. Hon fixa bakverk, jag fixa städningen. Lyckades till slut och på kvällen blev det fest. Anders, Mange, Loranga kom först, vi stekte burgare (vegetariska för mig) och drack öl och rökte cigarr på balkongen. Senare på kvällen kom Brippen och Gröhn tillsammans med ett sexpack och en låda vin. Blev en riktigt fin och behaglig tillställning, kanske en och annan öl för mycket, men man fyller bara år en gång per år. Kul när Höök, Larssa med vänner kom förbi en stund. Sen drog de ned på Selmas för vidare vandring i dimmorna. Kvar blev vi andra, jag och Gröhn snackade USA på balkongen, Anders spelade på gitarren och annso läste bok i soffan.

Inspirerad av Cissis blogg här så tänkte även jag ge mitt bidrag till mänskligheten..

Receptet lyder:
1 dl havregryn
2,5 dl vatten
1 tsk salt

I med härligheterna i kastrull och låt det puttra på tills det bildas en klistrig gegga gjord att limma betong med. Inte förräns då är den klar. Brukar ta uppåt 3-4 minuter, så se till att boka in detta i eran fullspäckade kalender. Mikrovågsugn går också bra, men sist jag mikrade hamnade gröten på allt förutom i tallriken.
Lasta i gröten i din favorittallrik, i med en sked sylt, häll på mjölk och det är färdigt att äta. Tada!



Å med det säger jag gonatt!

Ska ut och springa!!